Katrineholm

Redan 1854 . . .

Fattade man ett beslut om att en station bör anläggas någonstans söder om Näsnaren. Gamla personer som var med på den tiden har berättat att det visserligen fanns en del åkrar och ängar samt beteshagar, men det mesta låg insprängt mellan kärrmarker och diken som avledde vatten. Näsnaren hade nämligen sänkts på 1850-talet och marken var fortfarande tämligen vattensjuk. Speciellt på våren…

Den 18 jan 1861, finns en artikel i Nyköpingsbladet som bland annat förtäljer: ”Den blivande järnvägs-stationen inom detta län, som uti offentliga uppgifter hittills vanligen erhållit namnet Katrineholm, kommer efter all sannolikhet att bliva en av de viktigaste punkterna i riket. En kanske ej så avlägsen framtid skall t. o. m. få se en ‘blomstrande stad här uppväxa, ‘helst läget uti en bördig ort och naturskön trakt även skall i sin mån därtill bidraga. Postkontor och telegrafstation bliva naturligtvis i första rummet nödvändiga. Varjehanda hantverkare börja redan jämka sig dit, och handelsbodar skola snart uppstå tillika med torgdagar. Även en mek. verkstad i och för järnvägsbehov är icke otänkbart på en så viktig punkt.
Skada att större vattendrag saknas.”

1865 var stationen fortfarande ny…
Då togs kortet till höger. Den ljusa byggnaden utgör järnvägsreataurangen. Bakom den, alltså strax norr om, ligger gästgiveriet. Bortom stationshuset skymtar vi taket på avträdet. Stugorna som ligger till höger i bilden bortom restaurangen är hemmanet Stensätter. Bandelen ner till Norrköping, den norra delen av Östra Stambanan var ännu ej öppen. utan fortfarande under byggnad. Den öppnades först året därefter.

31 år senare, 1896, arbetade det 44 personer på stationen, man hade i genomsnitt 218 resande per dag och lastade ungefär 218 ton per dag enlig tillgänglig statistik. Detta överträffades på Västra Stambanan endast av Stockholm C och Stockholm S samt Göteborg.