Mer om Lundsjö Järnväg i Bie

För några vårar sedan var vi ju på excursion öster om Bie och letade efter den gamla banvallen och annat som återstod av den lilla skogsbanan (600 mm) som funnits där en gång. Av en slump hittade jag nedanstående lilla avsnitt i en hembygdsberättelse från grannsocknen Julita:

Detta är hämtat från Julita hembygdsförenings årsskrift 1993

Berättaren kallas ”Skarpens Folke”, 86 år gammal.

”Det fanns en bonde i Juresta i Floda. Han hade tre söner som hette Jurell. Anders var den äldsta och han var rådman i Nyköping. De hade stora avverkningar 1905-1907 i Nyköpingstrakten. När avverkningen där var slut flyttades sågverket till Lundsjö, under Ökna i Floda. Då hade unga baron Åkerhjelm dött och lämnat så mycket spelskulder efter sig att de måste avverka skog, bland annat vid ”Varghultet”. Då byggde de en järnväg med spårvidden två engelska fot. Det fanns ingen älv att flotta i. Min farfar som var gammal rallarbas, byggde första halvan av järnvägen. Sedan fick han sparken för det gick för sakta. Sen fick de dem som byggde dubbelt så fort, men de hade inte räknat med att det fanns något som hette tjällossning. Det farfar byggde tålde tjällossningen, men inte det andra, så lok och vagnar och last for in i skogen. Den sågen brann och där byggdes en modern såg med undersåg. Järnvägen mellan Varghultet och Lundsjön såldes till Ryska ostfronten för att köra ammunition till artilleriet. Jag minns ju när de lastade loket på en s.k. stenvagn. Hur de bromsade den nedför Brobacke ned till ån som kommer från Lundsjön, var jag för ung för att förstå. De körde allt det där med häst till Kantorp som är Sköldinge nu…”

Det här inlägget postades i Aktiviteter. Bokmärk permalänken.